-
Fy tusan alltså, det är hemskt!! :/ Man måste försöka tänka på annat och fokusera på "roliga saker" men det är verkligen inte lätt. Allt är ju skit efter en sån grej :/
Nej, jag vet verkligen inte heller HUR man ska kunna göra roliga saker. Jag sitter ju som sagt i samma båt, allt kul är förknippat med honom och överallt man går eller tittar blir man påmind om honom. Det är tortyr :'( Jag jobbar. Det får mig att tänka på annat. Jag jobbar över mycket, efter det tar jag mig en tur på stan.. går i butiker, möter upp en vän. Försöker sysselsätta mig hela tiden så jag inte ska sitta och deppa. Klart jag tänker på honom, i princip hela tiden. Jag vill ha mycket ensamtid så jag kan gråta, samtidigt som jag inte tillåter mig själv att få det riktigt eftersom det gör så ont. Jag flyr just nu från smärtan. Det har varit mitt sätt att hantera det på :/ Tycker inte heller att det blir lättare, snarare mer hemskt eftersom det mer och mer sjunker in eftersom tystnaden mellan oss bara blir längre. Jag vet verkligen inte vad du ska göra :/ Men försök vara med vänner du gillar, försök ägna dig åt nån hobby, ät saker du tycker om (om du som jag har svårt att äta), unna dig saker. Jag har ju varit igenom det förr, och jag vet att man kommer må bättre efter ett tag (träffade ju trots allt den här killen som får mig att må skit den här gången) så varför skulle jag inte göra det igen? Men jag vet att det inte känns så. Det känns samma för mig, som att livet är över.
Åh, jag vet! När jag gick i gymnasiet gjorde min första riktiga kärlek slut. Jag var helt förstörd, mådde så extremt dåligt. Gick till en kurator, tyckte iof att det hjälpte efter några ggr (+ att han sa till mina lärare att va lite schyssta mot mig när det gällde redovisningar å sånt som jag inte klarade av att göra just då) men jag minns att jag inte heller kände mig förstådd. Dom har antingen inte varit med om det, eller så har dom glömt bort hur det var. För det gör ju så ont fysiskt, den där smärtan sätter sig i kroppen och gör att man ibland får svårt att andas. Man vill bara sparka, slå, skrika. Det bästa är att själv försöka ändra sitt tänk. Jag ser mkt på film som får mig att tänka på annat än mitt eget liv. Följer nya serier på datorn och så. Sen har jag gjort en + och - lista på hur han är. Skriv upp allt du gillar och inte gillar med honom, och FÖRSÖK koncentrera dig på minus-sidan (alla har ju något, ingen är perfekt även om det kan kännas som att han är det just nu. Men tänk på, HAN dumpade DIG. Det är ett stort minus, han har sårat dig och BRYR sig inte! VÄLDIGT STORT MINUS!) Kram!
